Som hörselskadad med ljudöverkänslighet som främsta problemet har jag
börjat intressera mig för lågfrekvent buller. Det beror på att min ljudöverkänslighet
är besvärligast vid låga frekvenser. D.v.s. basljud och vibrerande ljud som t.ex.
från en bilmotor.

Efter att ha forskat lite finner jag att man skiljer på lågfrekvent ljud och infraljud.
Lågfrekvent ljud definieras som ljud inom 20 - 200 Hz. Det sprider sig över långa
avstånd och tränger lätt igenom fönster och väggar. Lågfrekvent ljud är svårt att
dämpa.

Infraljud definieras som ljud lägre än 20 Hz och kan inte höras. Alltså en lömsk form
av ljud. Det är svårt att undvika infraljud eftersom det inte hörs. Att skydda sig med
ljuddämpande material eller hörselskydd är inte effektivt. Infraljud tränger igenom det
mesta.

Exempel på vad som alstrar lågfrekvent ljud och infraljud:

Fläktar
Ventilationsanläggningar
Fartyg/färjor
Vinkraftverk

Exempel på besvär man kan få:

Trötthet
Koncentrationsproblem
Huvudvärk
Störd sömn

Som den gubbe jag är måste jag se till att hålla mig i någorlunda fysisk
form för att må bra. Jag promenerar ofta långa sträckor och går på
gym 1 eller 2 gånger i veckan.

Alla gym har hög musik. Det gym jag anlitar är inget undantag. Vad
gör man som ljudöverkänslig?

Jag har en strategi som fungerar bra. Jag kommer när gymet öppnar på
morgonen. Personalen har då ställt i ordning redskapen och satt på
musiken. Jag är alltså först på plan. Då skruvar jag själv ner ljud-
volymen till ett minimum. Personalen protesterar inte och de personer
som kommer efter hand reagerar inte heller. Det tycker jag är märkligt.
Behövs musiken kan man fråga sig.

Om det däremot finns personer på gymet när jag kommer så måste jag
fråga om jag får dämpa musiken. För det mesta möter det inget hinder.

Senast jag var på gymet fanns det 3 peroner där före mig. Jag frågade
om jag fick skruva ner ljudet. 2 st. gav sitt medgivande men den 3:e
sade: "Ja, men bara lite". Jag skruvade ner musiken till ett minimum och
tänkte att om han protesterar så får vi väl förhandla om en nivå som vi
bägge kan acceptera. Han sade dock ingenting. Kanske han tänkte i
sitt stilla sinne: "Jäkla gubbe".

Min karriär som hörselskadad började för 15 år sedan, med tinnitus
och nedsatt hörsel. 10 år senare blev ryggsäcken ännu tyngre. Jag
blev även ljudöverkänslig.

15 år är en lång tid. Numera är jag en gubbe på 65 år. När jag tänker
tillbaka, så minns jag att tinnitus inte var så känt som den är idag. Inte
ens alla läkare hade kläm på det hela.

Nåväl, den läkare som jag då kontaktade visste vad det var för fel på
mig. Det är jag tacksam för. Jag fick rätt hjälp redan från början.

Som sagt, kunskapen om tinnitus på den tiden var skral. Det gällde
mina vänner och bekanta också. Jag berättade för dem om min tinnitus.
(Det var kanske dumt). Det innebar att jag förlorade en del av dem.
Här är ett par av de okunniga och kränkande kommentarer jag fick:

- Ja du förstår, det där är psykiskt.
- Jaha.... Hör du röster också?

Det var grymt och det kändes. En del av mina vänner från den tiden har
jag ändå kvar och jag har fått nya under åren som gått så jag kan inte
klaga.

Jag har hört liknande historier av andra som nyligen drabbats av tinnitus
och/eller ljudöverkänslighet. Så fortfarande än idag, finns oförståelse och
okunskap. Men jag tror väl att det inte är så illa som det var då, för 15 år
sedan.

Som ljudöverkänslig har jag svårt att lyssna på musik. Särskilt hög
och skränig musik är en pina för mig.

Igår åkte jag tunnelbana. Vid en station hoppade en musikant ombord.
Han hade något slags slaginstrument som han började hamra fram nån
sorts musik på. Jag flydde till en annan del av vagnen. Observerade att
en dam gjorde samma sak. Var hon också ljudöverkänslig eller kanske
hon inte uppskattade musiken?

Jag minns att jag för ca. 1 år sedan skrev ett mail till SL och frågade om
musikanter är tillåtna att spela i tunnelbanevagnarna. Fick till svar att enligt
ordningsstadgan är det inte tillåtet. Fick också rådet att inte ge dom några
pengar. Det rådet har jag inga som helst svårigheter att följa.

När jag fortsättningsvis åkte tunnelbana hände det ibland att föraren upp-
lyste om att musikanter fanns på tåget och gav uppmaningen att inte ge dom
några pengar eftersom deras verksamhet inte är tillåten.

Tyvärr är det nog så att musikanterna får pengar. Annars skulle dom ju
inte hålla på.

Jag som är hörselskadad är vad man kallar funktionshindrad. Sug på ordet ett tag: "FUNKTIONSHINDRAD".
Det låter ju väldigt negativt och besvärligt. Eller hur?

Jag har funderat. Finns det något som ändå har varit positivt och bra under den tid som jag varit hörselskadad?
Ja, det gör det faktiskt. När jag tänker tillbaka så minns jag alla möten med personer som är i samma situation.
Vi har utbytt erfarenheter. Gett varandra stöd, råd och tips. Själv har jag kunnat hjälpa en och annan som varit
förtvivlad. Det känns bra!

Många av de hörselskadade personer jag mött är också intressanta och stora personligheter. Då kanske någon
som läser det här invänder: "Äsch, intressanta personer hade du nog mött i allafall." Ja, kanske det men det är inte
säkert. Mitt funktionshinder har gjort att jag aktivt sökt människor med samma problem. Dom är många!

Hej alla besökare, vänner och bekanta!

Den här bloggen kommer främst att handla om min vardag som hörselskadad.
Jag har något nedsatt hörsel, tinnitus och är ljudöverkänslig. Av dessa tre problem
tycker jag att ljudöverkänsligheten är svårast att hantera. Den gör mig begränsad
på olika sätt.

Som sagt, jag kommer att skriva om min hörselproblematiska vardag och även förmedla
diverse tankar och funderingar kring hörselproblem och kanske andra saker också.

Väl möt!
Hälsningar Åke