Ringsignaler från en mobiltelefon kan ha ganska hög ljudnivå. Jag tror att man kan

skada hörseln om man av misstag får ringsignalen rakt i örat. Befintlig hörselskada

kan följaktligen bli förvärrad.

 

Jag köpte för en tid sedan en ny mobiltelefon. Den har tyvärr inte samma exakta

och distinkta  fingertoppskänsla som min gamla mobil. Vid ett tillfälle hände det

att jag fick ringsignalen i örat trots att jag tryckt på svarsknappen. Det blev ett

ljudtrauma. Så det blev inget av med det samtalet. Min ljudöverkänslighet

reagerade med våldsam smärta. Fick också lockkänsla i örat som varade i flera

timmar.

 

Jag tror inte att min hörselskada förvärrades men säker är jag inte. Har nu valt

en annan ringsignal. Det är en melodi som spelar hela tiden. När jag trycker

svarsknappen och melodin tystnar vet jag att allt är ok.

Som hörselskadad med ljudöverkänslighet som främsta problemet har jag svårt

att gå på bio. Ljudnivån där är alldeles för hög. Hörselskydd räcker inte långt

när man drar på bas-ljuden. Det blir att titta på TV-utbudets filmer. Då kan jag

reglera ljudnivån och utnyttja textmöjligheterna. Jag använder också DVD-spelare.

Köper eller lånar filmer.

 

I början på veckan köpte jag en DVD-film: ”Framom främsta linjen”. Den handlar

om Finska fortsättningskriget: 1941 – 44. Man får följa ett svensktalande (eg.

finlandssvenskt) infanteriregemente som tidvis opererade i små grupper bakom

fiendens linjer.

  

När man startar en DVD får man ju välja textat språk. I detta fall som alla andra

valde jag svenska. Döm om min förvåning när det visade sig att man översatte

endast det finska talet. Inte det finlandssvenska. Jag är beroende av textning

i de flesta fall. Den här filmen är ju intressant och har dokumentärt och historiskt

värde. Gissa om jag blev besviken. Kunde inte följa med fullt ut. Efteråt fick jag

en idé. Om man väljer engelska som textning. Översätts allt då? Startade filmen

igen. Jodå, allt tal var textat på engelska. Såg hela filmen med betydligt större

behållning.  Inte för att jag är någon hejare på engelska men jag kunde följa med

på i stort  sett allt.

 

I kväll har jag ingen lust att skriva om hörselskador och dess problem som jag

brukar göra, så det får bli något annat istället.

 

I början på veckan sökte jag på nätet efter något intressant att läsa. Hittade en

bok-recension. Boken heter Skräp och är skriven av journalisten Mattias Hagberg.

Beskrivningen verkade så intressant att jag följande dag åkte till stan och köpte

boken. Sträckläste den samma kväll.

 

Han nämner t.ex. att på 40-talet producerade varje svensk 20 kg sopor per år. Idag

är siffran 400 – 500 kg. En betydande skillnad alltså. Det beror förstås på det ökade

välståndet och konsumtionen som fortfarande pågår. Han nämner också en sak som

jag fastnade särskilt vid. Nämligen att en stor del av sopmängden består av

förpackningar.

 

Jag är uppvuxen på 40-talet och minns hur det var då. Förpackningar fanns nästan inte

alls. Varorna betalades efter vikt, volym, längd eller styckevis och lades i papperspåsar.

Plastpåsar eller plastkartonger fanns inte på den tiden. Smör och ost fick man inslaget

i någon sorts smörpapper. Hanteringen var helt manuell och sköttes av en expedit.

 

Morsan brukade skicka mig till affären för att handla dagligvaror. Med mig hade jag en

mjölkkanna av plåt som rymde ca. 2 l. I mjölkaffären fanns ett stort kar fyllt med

mjölk. Expediten hade ett litermått med långt lodrätt skaft. Måttet sänktes ner i

mjölken. Blurp, sa det när mjölken rann ner i måttet. Mjölken hälldes sedan över i min

mjölkkanna.

 

Det blev inte mycket sopor från förpackningar på den tiden. Konsumtionen av mat,

kläder, skor och prylar o.s.v. var också på låg nivå. Mat kastade man inte bort. Själv

fick jag inte lämna bordet förrän all mat var uppäten. För övrigt lappade man och

lagade det som var möjligt att återanvända.

 

Sopornas volym växer för varje år som går. Anläggningarna som tar emot och

hanterar soporna växer också i motsvarande takt.

Vi ljudöverkänsliga har det inte lätt. Förutom själva funktionshindret möts vi ofta

av okunskap och tvivel från vår omgivning. Ibland t.o.m. inom sjuk- och hörselvården.

 

Ljudöverkänslighet kan ta sig många uttryck. Den är sällan lika från person till

person. För mig är ett av problemen att åka bil eller buss, långa sträckor. De

vibrerande ljuden från motorn är jobbiga och smärtsamma.

 

Under flera år trodde jag att det inte skulle vara möjligt att flyga. Inte ens med

effektiva hörselskydd. Det tog lång tid innan jag vågade prova. Till slut gjorde jag

det i allafall. Till min stora förvåning gick det ganska bra. Det beror nog på att

jetflyg har ett ganska jämnt ljud (oljud) utan vibrationer. Propellerflygplan, däremot

som bullrar och har ett kraftigt vibrerande ljud har jag hittills inte vågat resa med.

Har en känsla av att då skulle jag nog bli däckad. För en annan ljudöverkänslig

person kan det här vara helt annorlunda.

 

Hur förklarar man sådana här saker för en normalhörande person? Jag har t.ex.

fått frågan: ”Jaha, du klarar att flyga men inte att åka bil eller buss. Hur kommer det

sig?” O.s.v. o.s.v.

 

Har någon gång hört eller läst uttrycket: ”Mot dumhet kämpar gudarna förgäves”.

Varifrån jag har fått det eller vem som har sagt det, minns jag inte. Hur som

helst, en sån drastisk inställning behöver vi ljudöverkänsliga inte ha, tycker jag.

Själv försöker jag förklara mina ljudproblem så sakligt och informativt som möjligt,

för den som vill lyssna. Får väl erkänna att jag oftast möter misstro men någon gång

händer det att man tror på vad jag säger. Då känns det bra. Då är det mödan värt.

Just det! Vad är ljudöverkänslighet? Det råder t.o.m. förvirring om

vilket namn man ska använda för detta tillstånd. Man använder be-

nämningarna: ljudöverkänslighet, ljudkänslighet, öfl (överkänslighet

för ljud), hyperacusis eller hyperakusi (svenska namnet av hyper-

acusis).

 

Inom sjuk- och hörselvården använder man oftast hyperacusis. I

dagligt tal är det väl ljudöverkänslighet eller ljudkänslighet som an-

vänds mest.

 

Vet man vad det är för fel, i hörselorganen och/eller i hjärnan,

som orsakar ljudöverkänslighet? Ja, men bara delvis. T.o.m.

auktoriteter medger att det är ett outforskat område.

 

Det finns olika typer av ljudöverkänslighet definierade. Även här

finns osäkerhet om en del tillstånd. Nedanstående är ett försök av

mig att sammanställa de olika typerna av ljudöverkänslighet.

 

Hyperacusis/Hyperakusi

Obehag eller smärta vid i stort sett alla ljud. Högfrekventa som

lågfrekventa. Även infraljud kan utlösa besvären. Ljudnivån behöver

inte vara särskilt hög.

 

Recruitment

Drabbar mest äldre människor som också oftast har hörselnedsätt-

ning. Besvären uppstår när ljudnivån överstiger en viss tröskel.

Ljudnivån kan då vara relativt hög, t.ex. högre än vanliga vardags-

ljud. I övrigt liknar besvären hyperacusis.

 

Distorsion

Vissa ljud låter spruckna ungefär som en trasig högtalare.

 

Diplacusis

Tonhöjdsförvrängning. Vissa toner (möjligtvis alla) blir förvrängda.

Rena toner blir falska.

 

Phonofobi

Innebär att man utvecklar rädsla för ljud. Det kan t.ex. vara så

att man har problem med vissa ljud och därför undviker dem vilket

har till följd att besvären blir värre. Orsaken är då mentalt.

 

Psykiatriska tillstånd

Ljudöverkänslighet kan uppstå vid depression, hög stress eller ut-

brändhet.

 

Oönskat ljud

Irritation över ljud som ständigt återkommer t.ex. en droppande

vattenkran. Man kan då utveckla överkänslighet för den typen av

ljud. Ljudnivån behöver inte vara särskilt hög.

I början av September skrev jag om mitt årliga tandläkarbesök. Inlägget heter:

"Tinnitus och rotfyllning".

 

Jobbet som min tandläkare gjorde var rotfyllning av en kindtand. Det blev inte så

mycket kvar av tanden efter allt borrande så den byggdes upp igen med en porslins-

krona.

 

Nu har räkningen kommit. Det totala beloppet blev nästan 10 000 kronor. Efter FK

högkostnadsskydd blev beloppet som jag ska betala: 6 700 kronor. Blev faktiskt lite

lättad. Hade räknat med mycket mer. Ändå motsvarar det en utlandsresa som nu går

åt skogen. Men det är ok. Tänderna måste man ju sköta om.

Nedanstående artikel har cirkulerat några år på nätet. Den handlar

visserligen om Fibromyalgi men jag tycker att den i långa stycken

mycket väl kan appliceras på oss som har tinnitus. Kanske på ljud-

överkänslighet också. 

 

Mitt namn är Fibromyalgi.

 

Jag är en Osynlig Kronisk Sjukdom och jag är nu din följeslagare

för resten av livet. Andra runt omkring dig kan inte se eller hota

mig, men din kropp kan känna mig. Jag kan attackera dig var, när

och hur jag vill. Jag kan orsaka dig värk överallt och ett kaos som

gör att du inte längre känner igen dig själv.

 

Jag minns när du och Energi sprang omkring tillsammans och hade

kul! Jag tog Energin ifrån dig och gav dig Utmattning istället. Försök

att ha kul nu!

 

Jag tog även God Sömn från dig och gav Hjärndimma i utbyte. Jag

kan få dig att darra inombords eller få dig att frysa eller svettas medan

alla andra känner behag. Javisst ja, jag kan få dig att känna ångest

eller depression också. Om du har planerat något eller ser fram emot

en spännande dag, så kan jag ta detta ifrån dig med.

 

Du bad inte om mig! Jag valde dig av olika anledningar, t.ex. det där

viruset du aldrig blev fri från eller värken efter den där bilolyckan,

eller kanske var det de där åren av förödmjukelser och trauman. Jag

passade på när livets påfrestningar översteg din sårbarhetströskel.

Hur som helst, jag är här för att stanna.

 

Jag hör att du tänker gå till en läkare som kan göra dig av med mig.

Jag skrattar så jag kan kikna. Försök du bara! Du kommer troligen

att vara tvungen att gå till många, många läkare innan du hittar någon

som kan hjälpa dig på ett effektivt sätt. Du kommer att bli ordinerad

värktabletter, sömntabletter, energipiller och få höra att du lider av

ångest eller depression. Rekommenderad att prova TNS, bli masserad,

bli tillsagd att om du sover och motionerar regelbundet så kommer jag

att försvinna. Tillsagd att tänka positivt. Förnedrad. Uppmanad att rycka

upp dig och mest av allt, aldrig bli tagen på allvar hur du känner dig,

när du klagar till läkaren om hur utmattande livet är varje dag.

 

Din familj, dina vänner och dina arbetskamrater kommer att lyssna till

dig ända tills de tröttnar på att höra om hur jag får dig att må och om

vilken utmattande sjukdom jag är. En del av dom kommer att säga saker

som: ”Äh, du har bara en dålig dag” eller: ”Ja, ja kom ihåg att du inte

kan göra saker som du kunde för 20 år sedan” utan att höra att du faktiskt

sa 20 dagar sedan. En del kommer att börja prata bakom din rygg, medan

du sakta känner att du håller på att förlora din värdighet i dina försök att

få dem att förstå. Speciellt när du är mitt inne i en diskussion med en

”normal” människa och har glömt vad det var du skulle säga härnäst.

 

Jag har en fiende! Du kanske redan har listat ut det. Den enda plats du kan

få någon support eller förståelse för mig, är hos andra människor med

fibromyalgi. Av dem kan du lära dig hur du kan genomskåda mig och bli

smartare än vad jag är. Ligga ett steg före. Jag böjer mig ödmjukt för min

överman!

 

Högaktningsfullt

Din synliga kroniska sjukdom

Fibromyalgi

I många år har min gamla telefon, Telia Respons, varit som en trogen vän och kamrat.

Den har varit mycket bra. Tydligt ljud med reglerbar ljudnivå.

 

På senare tid har jag märkt att det ibland blivit svårare att uppfatta vad den uppringande

säger, trots max ljudnivå. Det kan ju bero på att min hörsel blivit sämre eller att min

trotjänare också blivit gammal och trött. Att min hörsel blivit sämre är ju inte osannolikt.

 

Igår var jag på en mässa där utställarna demonstrerade hörselhjälpmedel. Det var HRF

Stockholmsföreningen som var arrangör. Där fick jag inspiration att skaffa en ny telefon.

Jag slog till på en telefon av märket Doro. Köpte den i en av Hörsams butiker.

 

Den är specialkonstruerad för hörselskadade användare och är fullproppad med finesser.

Det viktigaste för mig är dock endast två funktioner. Den har reglerbar ljudnivå som över-

träffar det mesta. Tonen kan också regleras dvs. man kan öka antingen bas eller diskant-

ljud. Det är en viktig detalj för mig eftersom jag hör diskantljud mycket sämre än basljud.

 

Idag har jag provat telefonen på ett sätt som säkert kommer att synas i telefonräkningen.

Den fungerar alldeles utmärkt för mig. Jag är mycket nöjd. Hoppas på, att den betjänar mig

lika väl som min gamla Telia respons.

 

Har fått, i min hand, en publikation som heter:

"

             Buller

Höga ljudnivåer och buller inomhus

"

Den är utgiven av Socialstyrelsen. Bitvis tung läsning. För oss hörselskadade finns det

dock många fakta som är av stort intresse. För mig har vissa begrepp varit mer eller

mindre oklara och dimmiga. Som t.ex: ultraljud, lågfrekvent ljud, infraljud, impulsljud,

tonala komponenter, dB, dBA, dBC....... Det förklaras på ett bra sätt här. Man beskriver

också vilka typer av ljud och ljudnivåer som är skadliga. M.m. M.m.

 

Det finns ett kapitel om ljudöverkänslighet. Kapitlet är kort. Endast 5 rader inklusive

rubriken. Sista meningen är intressant: "Det saknas studier som säkert visar hur stor

andel av befolkningen som har denna hörselskada".

 

Jag noterar att man anser ljudöverkänslighet är en hörselskada. Man får ju ibland höra

att ljudöverkänslighet är psykiskt betingat. Själv anser jag att det är en hörselskada.

Antingen medfödd eller förvärvad senare i livet. Det psykiska kan förstås spöka men

det uppkommer i så fall efter det att ljudöverkänsligheten har uppstått. Det är min

fasta övertygelse. Länk till publikationen:

 

http://www.socialstyrelsen.se/NR/rdonlyres/179BACB0-8720-450A-A0C2-1C21BEC7E881/10833/20081015.pdf

 

Besök också gärna ÖFL:s hemsida:

 

http://www.hrf-sthlmsdistrikt.org/ofl/

Det är många utgifter just nu. Tandläkaren, renovering av lägenheten, inköp

av ny TV och diverse möbler som får ersätta gamla och sunkiga trotjänare.

Pengarna fladdrar iväg som höstlöv i vinden.

 

Apropå höstlöv. Där jag bor fäller träd och buskar sina löv i allt snabbare takt

nu. Med jämna mellanrum dyker det upp ett gäng utrustade med "blåsmaskiner".

En sådan maskin består av en motor som bärs på ryggen. Till motorn är

kopplat en slang som avslutas med ett grovt rör. Maskinen blåser luft genom

röret och maskinskötaren kan blåsa ihop löven i högar som sedan forslas bort.

Effektivt, snabbt och bra. MEN! Vilket infernaliskt oljud maskinerna presterar.

Inte mycket till ljuddämpning där inte. Jag är tvungen att använda öronproppar

när jag ska ut. Det hjälper ändå dåligt. Jag brukar spurta för att komma bort

från oljudet.

 

Min fundering är: hur kan man konstruera en maskin som väsnas så fruktansvärt?

Det är obegripligt. Det blir problem för mig förstås som är ljudöverkänslig. Hur är

det då med dom som arbetar med maskinerna? Dom har hörselkåpor men hur

effektivt är det? Dessutom vibrerar säkert maskinen. Kan inte vara bra för ryggen.

 

Arbetet utförs många timmar i sträck. Har tänkt intervjua någon av maskinskötarna

om saken. Då får jag nog passa på när dom har rast.

Barn är mer känsliga för höga ljudnivåer än vuxna. Deras hörselgångar är

kortare och mera raka. Det gör att ljud lättare  når deras trumhinnor.

 

Med jämna mellanrum poppar det upp larmrapporter  om skadliga ljud-

leksaker. Senast i raden finns att läsa i dagens DN Ekonomidelen. Det

handlar om en leksak som har ingått i Mc Donalds, Happy Meal Meny. Leksaken

är nu indragen. Tack och lov. Den ser ut som en mobiltelefon och levererar

högt ljud. Företagets uttalande är märkligt: den är inte tänkt att användas som

en "nära örat leksak". Jo, mors! Om den ser ut som en mobiltelefon så använder

barnen den som en sådan i sina lekar. Så klart! Här är länken till artikeln:

 

   http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=3130&a=827490

Den senaste veckan har jag renoverat hemma. Det har sina speciella förutsättningar

när man är ljudöverkänslig. Öronpropparna och hörselkåporna åker på och av hela

tiden. Jag vill inte ha hörselskydd på jämt. Dels är det obehagligt och dels vill

jag höra vissa saker som t.ex. när telefonen ringer, någon pratar, posten rasslar i

brevlådan och det är också trevligt att kunna lyssna lite på radio under arbetet.

 

Det inträffar dock oväntade och oförutsedda händelser. Ett verktyg  kan dansa i golvet

med buller och bång. Någonting faller omkull eller att jag sätter fart på ett elverktyg

och har glömt hörselskydden. Möjligheterna är många och påfrestande för mina

knasiga öron. En sak är jag i alla fall ytterst noga med och det är när jag använder

slagborrmaskin. Då måste jag ha både öronproppar och hörselkåpor. I det fallet har

jag hitills inte glömt att skydda öronen.

 

Lite besvärligt är det, men arbetet går framåt och resultatet blir nog bra på slutet.

Jag har varit på den årliga kontrollen hos min tandläkare. Han upptäckte ett

jättestort kariesangrepp under en fyllning. "Det blir till att rotfylla". Löd domen.

 

I förrgår började behandlingen. Först bedövning på tre ställen i tandköttet runt

den sjuka tanden. Bedövningen var effektiv. Jag kände inte mycket under

själva ingreppet.

 

När jag kom hem, hände nåt märkligt. Min tinnitus gick ner i styrka. Visserligen

fullt märkbar men mycket lägre än vanligt. Jag antar att det var bedövningen som

hade den effekten. Det var skönt! Tillståndet varade i några timmar. Tinnitusen

återvände gradvis och återtog, så småningom, sin vanliga nivå. Suck!

Igår, Lördag, var vi några stycken som gjorde en dagsutflykt. Buss från Stockholm

till Kapellskär och Viking Lines färja till Mariehamn.

 

På tillbakavägen med bussen från Kapellskär hade vi oturen att hamna på platserna

precis bakom ett gäng glada tjejer. Det var gap, skrik, skrål och flabb. Huuu! Spriten

kunde dom inte hantera. Att säga till är lönlöst. Det vet vi av erfarenhet. Man riskerar

då att situationen urartar helt. Att byta plats var inte heller möjligt. Bussen var full-

satt.

 

Det är minsann inte lätt att vara ljudöverkänslig i det här läget. Här fick mina form-

gjutna öronproppar med 25 dB dämpning tjänstgöra. Inte är det kul att sitta proppad,

men det var ju nödvändigt.

 

I vanliga fall klarar jag en bussresa utan proppar om jag kan välja en plats långt från

motorn och om resan inte är alltför lång.

Utflykten för övrigt var bra. Lungt väder på sjön. God mat och trevligt sällskap.

Att höra dåligt märks. Det är en funktionsnedsättning som alla kan förstå. Tinnitus

däremot märks inte och syns inte. Möjligen kan man på ett indirekt sätt märka den.

Samma sak är det med ljudöverkänslighet.

 

Själv drabbades jag av nedsatt hörsel och tinnitus för 15 år sedan efter en serie ljud-

trauman. Första tiden var jobbig. När jag försökte förklara mitt tinnitusproblem för

någon i min omgivning fick jag faktiskt ofta direkta och indirekta kommentarer

som: "Det där är psykiskt". Snacka om mörker. Nu får man komma ihåg att då för

15 år sedan var tinnitus ett ganska okänt fenomen t.o.m. inom sjukvården. Idag

är det lyckligtvis annorlunda. Det beror väl på att problemet har ökat ofantligt och

därför blivit uppmärksammat.

 

Senare i livet blev jag även ljudöverkänslig. Återigen efter ett ljudtrauma. Ljudöver-

känslighet är fortfarande ett problem som inte är särskilt kännt hos den breda allmän-

heten. När jag beskriver min ljudöverkänslighet för någon lyssnar man oftast artigt

men för det mesta har man inte förstått nånting. Det hände en gång att jag beskrev

min ljudöverkänslighet för en arbetskamrat. En tid senare kom saken av någon an-

ledning åter på tal. Hans kommentar blev då: "Javisst ja. Du berättade att du har något

problem med öronen men jag kommer inte ihåg vad det var." Suck.

I Läkartidningen nr. 2005-11-01 finns en intressant artikel. Den heter: "Hyperakusi

ett outforskat område" och är skriven av professor Gerhard Andersson tillsammans

med 5 st. medförfattare. (Hyperakusi är det svenska namnet av hyperacusis).

 

Artikeln är några år gammal men jag vågar påstå att den är precis lika aktuell

idag. Läs och begrunda:

 

   http://www.lakartidningen.se/07engine.php?articleId=2392

Jag har alltid undrat varför många pratar så högt i sina mobiltelefoner. Det är

långt över vanlig samtalston. När jag åker buss eller tunnelbana pratas det

högt och ljudligt i mobilerna. Alla kan höra vad som sägs. Det kan vara ut-

läggningar om vad han eller hon har uträttat under dagen och vad planerna

är för kvällen eller om hur kryssningsresan i Medelhavet var eller vilket krångel

man haft med bilverkstan m.m. m.m.

 

Eftersom jag är ljudöverkänslig blir jag störd. Tror att det är störande för normal-

hörande också. Jag har själv en mobiltelefon och använder aldrig högre röststyrka

än normal samtalston. Även om ljudmiljön runt omkring är stökig så fungerar

det alldeles utmärkt. Så varför många nästan skriker i sina mobiler är en gåta

för mig.

I förra veckan hade PC Jersild en artikel i DN på ledarplats. Den har rubriken

"Det usla ljudet". Han anser att tal i radio, TV och på bio har fått sämre hörbar-

het, nu för tiden, p.g.a. diverse manipulationer vid programproduktionen. Det

är något som jag håller med om fullständigt. Jag tycker artikeln är mycket

intressant. Inte minst för oss hörselskadade.

Länk till artikeln:

 

   http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=578&a=808426

Min bloggvän, Fia, har uppmärksammat att ljudöverkänsliga personer har inte

samma möjligheter som andra hörselskadade att få subventionerade hjälpmedel.

 

Varje landsting har sina egna regler när det gäller hjälpmedel till hörselskadade.

I HRF:s årsrapport för 2007 kallar man det för "avgiftsträsket". Det är ju märkligt.

Det borde ju vara samma regler i hela landet, kan man ju tycka.

 

När det gäller hörapparater är skillnaderna stora. Hörapparater är dyra grejor.

Behöver man sådana gäller det att bo i rätt landsting annars kan det bli tomt

i plånboken. Andra hjälpmedel kan man få till reducerat pris eller gratis. T.ex.

hörselslinga för att kunna lyssna på radio eller TV. Om man bor i rätt landsting

förstås.

 

Har man tinnitus kan man få maskeringshjälpmedel till reducerat pris eller gratis.

Om man bor i rätt landsting förstås.

 

Är man ljudöverkänslig är det sämre ställt med ekonomisk hjälp. Vad jag förstår

spelar det ingen roll vilket landsting man bor i. (Rätta mig om jag har fel). Ljud-

överkänsliga kan ju behöva formgjutna hörselskydd med olika dämpningsfilter

och/eller brusapparater (för långsiktig behandling).

 

Fia har bitter erfarenhet av detta. Hon har själv fått betala hela kostnaden för de

hjälpmedel hon behöver. Nyligen flyttade hon till ett annat landsting och det

verkar vara lika illa där.

 

Fia har tagit upp saken med sina nuvarande landstingspolitiker. De känner inte

till problemet men har lovat att ta upp saken. Fia är en kämpe.

Alla som är ljudöverkänsliga och har tinnitus utvecklar så småningom metoder

för att lindra besvären. Själv har jag hittat en metod som jag använder för att

lindra min tinnitus.

 

Jag använder ljudmaskering flitigt. Har två apparater som ger bra lindring. Den

ena är en speciell apparat avsedd för tinnitus-maskering (Naturcare). Den har

7 olika naturljud. Det ljud som passar mig bäst är "porlande bäck". Det ljudet

står på hela natten. På lagom nivå. Inte för högt. Jag sover rätt skapligt då.

 

Den andra apparaten är en liten digital radioapparat. Jag använder FM-bandet

och ställer in den mellan två radiokanaler. Man får då ett brus som är ganska

ljust p.g.a. den digitala mottagningen. Det passar mig bra och även till det

ljudet sover jag bra. Min ljudöverkänslighet reagerar som tur är inte på dessa

ljud. Man kan ju hoppas att ljudöverkänsligheten, på sikt, blir mindre av att ut-

sättas för maskeringsljuden. D.v.s. att öronen tränas att lyssna på ljud.

 

Jag brukar ha radioapparaten med mig på resor. Den är liten och behändig.

Tidigare i år besökte vi Barcelona. Jag hade radioapparaten med mig. Den

här gången visade det sig att det var omöjligt att hitta något ställe på FM-

bandet som kunde leverera rent brus. Radiokanalerna var många och låg

tätt. Det var en missräkning så i fortsättningen får jag använda naturljuds-

apparaten vid resor. Den är mycket större och tyngre men den olägenheten

får jag ju ta. Man lär sig av sina erfarenheter.