Den senaste veckan har jag renoverat hemma. Det har sina speciella förutsättningar

när man är ljudöverkänslig. Öronpropparna och hörselkåporna åker på och av hela

tiden. Jag vill inte ha hörselskydd på jämt. Dels är det obehagligt och dels vill

jag höra vissa saker som t.ex. när telefonen ringer, någon pratar, posten rasslar i

brevlådan och det är också trevligt att kunna lyssna lite på radio under arbetet.

 

Det inträffar dock oväntade och oförutsedda händelser. Ett verktyg  kan dansa i golvet

med buller och bång. Någonting faller omkull eller att jag sätter fart på ett elverktyg

och har glömt hörselskydden. Möjligheterna är många och påfrestande för mina

knasiga öron. En sak är jag i alla fall ytterst noga med och det är när jag använder

slagborrmaskin. Då måste jag ha både öronproppar och hörselkåpor. I det fallet har

jag hitills inte glömt att skydda öronen.

 

Lite besvärligt är det, men arbetet går framåt och resultatet blir nog bra på slutet.

Jag har varit på den årliga kontrollen hos min tandläkare. Han upptäckte ett

jättestort kariesangrepp under en fyllning. "Det blir till att rotfylla". Löd domen.

 

I förrgår började behandlingen. Först bedövning på tre ställen i tandköttet runt

den sjuka tanden. Bedövningen var effektiv. Jag kände inte mycket under

själva ingreppet.

 

När jag kom hem, hände nåt märkligt. Min tinnitus gick ner i styrka. Visserligen

fullt märkbar men mycket lägre än vanligt. Jag antar att det var bedövningen som

hade den effekten. Det var skönt! Tillståndet varade i några timmar. Tinnitusen

återvände gradvis och återtog, så småningom, sin vanliga nivå. Suck!

Igår, Lördag, var vi några stycken som gjorde en dagsutflykt. Buss från Stockholm

till Kapellskär och Viking Lines färja till Mariehamn.

 

På tillbakavägen med bussen från Kapellskär hade vi oturen att hamna på platserna

precis bakom ett gäng glada tjejer. Det var gap, skrik, skrål och flabb. Huuu! Spriten

kunde dom inte hantera. Att säga till är lönlöst. Det vet vi av erfarenhet. Man riskerar

då att situationen urartar helt. Att byta plats var inte heller möjligt. Bussen var full-

satt.

 

Det är minsann inte lätt att vara ljudöverkänslig i det här läget. Här fick mina form-

gjutna öronproppar med 25 dB dämpning tjänstgöra. Inte är det kul att sitta proppad,

men det var ju nödvändigt.

 

I vanliga fall klarar jag en bussresa utan proppar om jag kan välja en plats långt från

motorn och om resan inte är alltför lång.

Utflykten för övrigt var bra. Lungt väder på sjön. God mat och trevligt sällskap.

Att höra dåligt märks. Det är en funktionsnedsättning som alla kan förstå. Tinnitus

däremot märks inte och syns inte. Möjligen kan man på ett indirekt sätt märka den.

Samma sak är det med ljudöverkänslighet.

 

Själv drabbades jag av nedsatt hörsel och tinnitus för 15 år sedan efter en serie ljud-

trauman. Första tiden var jobbig. När jag försökte förklara mitt tinnitusproblem för

någon i min omgivning fick jag faktiskt ofta direkta och indirekta kommentarer

som: "Det där är psykiskt". Snacka om mörker. Nu får man komma ihåg att då för

15 år sedan var tinnitus ett ganska okänt fenomen t.o.m. inom sjukvården. Idag

är det lyckligtvis annorlunda. Det beror väl på att problemet har ökat ofantligt och

därför blivit uppmärksammat.

 

Senare i livet blev jag även ljudöverkänslig. Återigen efter ett ljudtrauma. Ljudöver-

känslighet är fortfarande ett problem som inte är särskilt kännt hos den breda allmän-

heten. När jag beskriver min ljudöverkänslighet för någon lyssnar man oftast artigt

men för det mesta har man inte förstått nånting. Det hände en gång att jag beskrev

min ljudöverkänslighet för en arbetskamrat. En tid senare kom saken av någon an-

ledning åter på tal. Hans kommentar blev då: "Javisst ja. Du berättade att du har något

problem med öronen men jag kommer inte ihåg vad det var." Suck.

I Läkartidningen nr. 2005-11-01 finns en intressant artikel. Den heter: "Hyperakusi

ett outforskat område" och är skriven av professor Gerhard Andersson tillsammans

med 5 st. medförfattare. (Hyperakusi är det svenska namnet av hyperacusis).

 

Artikeln är några år gammal men jag vågar påstå att den är precis lika aktuell

idag. Läs och begrunda:

 

   http://www.lakartidningen.se/07engine.php?articleId=2392

Jag har alltid undrat varför många pratar så högt i sina mobiltelefoner. Det är

långt över vanlig samtalston. När jag åker buss eller tunnelbana pratas det

högt och ljudligt i mobilerna. Alla kan höra vad som sägs. Det kan vara ut-

läggningar om vad han eller hon har uträttat under dagen och vad planerna

är för kvällen eller om hur kryssningsresan i Medelhavet var eller vilket krångel

man haft med bilverkstan m.m. m.m.

 

Eftersom jag är ljudöverkänslig blir jag störd. Tror att det är störande för normal-

hörande också. Jag har själv en mobiltelefon och använder aldrig högre röststyrka

än normal samtalston. Även om ljudmiljön runt omkring är stökig så fungerar

det alldeles utmärkt. Så varför många nästan skriker i sina mobiler är en gåta

för mig.

I förra veckan hade PC Jersild en artikel i DN på ledarplats. Den har rubriken

"Det usla ljudet". Han anser att tal i radio, TV och på bio har fått sämre hörbar-

het, nu för tiden, p.g.a. diverse manipulationer vid programproduktionen. Det

är något som jag håller med om fullständigt. Jag tycker artikeln är mycket

intressant. Inte minst för oss hörselskadade.

Länk till artikeln:

 

   http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=578&a=808426

Min bloggvän, Fia, har uppmärksammat att ljudöverkänsliga personer har inte

samma möjligheter som andra hörselskadade att få subventionerade hjälpmedel.

 

Varje landsting har sina egna regler när det gäller hjälpmedel till hörselskadade.

I HRF:s årsrapport för 2007 kallar man det för "avgiftsträsket". Det är ju märkligt.

Det borde ju vara samma regler i hela landet, kan man ju tycka.

 

När det gäller hörapparater är skillnaderna stora. Hörapparater är dyra grejor.

Behöver man sådana gäller det att bo i rätt landsting annars kan det bli tomt

i plånboken. Andra hjälpmedel kan man få till reducerat pris eller gratis. T.ex.

hörselslinga för att kunna lyssna på radio eller TV. Om man bor i rätt landsting

förstås.

 

Har man tinnitus kan man få maskeringshjälpmedel till reducerat pris eller gratis.

Om man bor i rätt landsting förstås.

 

Är man ljudöverkänslig är det sämre ställt med ekonomisk hjälp. Vad jag förstår

spelar det ingen roll vilket landsting man bor i. (Rätta mig om jag har fel). Ljud-

överkänsliga kan ju behöva formgjutna hörselskydd med olika dämpningsfilter

och/eller brusapparater (för långsiktig behandling).

 

Fia har bitter erfarenhet av detta. Hon har själv fått betala hela kostnaden för de

hjälpmedel hon behöver. Nyligen flyttade hon till ett annat landsting och det

verkar vara lika illa där.

 

Fia har tagit upp saken med sina nuvarande landstingspolitiker. De känner inte

till problemet men har lovat att ta upp saken. Fia är en kämpe.

Att vara social när man har hörselproblem är inte lätt alla gånger. Oftast är det

en ren chansning och rena rama turen om ljudmiljön är dräglig.

 

Igår var frun och jag på restaurang tillsammans med goda vänner. Våra bästa

vänner faktiskt. Ljudmiljön där var minst sagt dålig. Det var ganska lågt i tak

vilket gjorde att grannbordets prat hördes nästan lika bra som vår egen kon-

versation.  Min ljudöverkänslighet och tinnitus reagerade förstås. Hörselned-

sättningen gjorde det svårt att höra. Det hela resulterade i att jag blev

okoncentrerad och vimsig. När jag själv deltog i koversationen blandade jag

ihop händelser och namn på personer. Blev själv förvånad över att det kunde

bli så. Ytterst pinsamt. Som tur är känner sällskapet till mina svårigheter. Dom

rättade dom grövsta misstagen på ett skonsamt sätt.

 

Maten var god i alla fall. Efteråt tog vi fika tillsammans hemma. Då gick det

betydligt bättre och jag kunde njuta av samvaron.

Alla som är ljudöverkänsliga och har tinnitus utvecklar så småningom metoder

för att lindra besvären. Själv har jag hittat en metod som jag använder för att

lindra min tinnitus.

 

Jag använder ljudmaskering flitigt. Har två apparater som ger bra lindring. Den

ena är en speciell apparat avsedd för tinnitus-maskering (Naturcare). Den har

7 olika naturljud. Det ljud som passar mig bäst är "porlande bäck". Det ljudet

står på hela natten. På lagom nivå. Inte för högt. Jag sover rätt skapligt då.

 

Den andra apparaten är en liten digital radioapparat. Jag använder FM-bandet

och ställer in den mellan två radiokanaler. Man får då ett brus som är ganska

ljust p.g.a. den digitala mottagningen. Det passar mig bra och även till det

ljudet sover jag bra. Min ljudöverkänslighet reagerar som tur är inte på dessa

ljud. Man kan ju hoppas att ljudöverkänsligheten, på sikt, blir mindre av att ut-

sättas för maskeringsljuden. D.v.s. att öronen tränas att lyssna på ljud.

 

Jag brukar ha radioapparaten med mig på resor. Den är liten och behändig.

Tidigare i år besökte vi Barcelona. Jag hade radioapparaten med mig. Den

här gången visade det sig att det var omöjligt att hitta något ställe på FM-

bandet som kunde leverera rent brus. Radiokanalerna var många och låg

tätt. Det var en missräkning så i fortsättningen får jag använda naturljuds-

apparaten vid resor. Den är mycket större och tyngre men den olägenheten

får jag ju ta. Man lär sig av sina erfarenheter.

Fästingar är vidriga djur. Omärkligt kryper dom uppför benen eller armarna och

och sätter sig fast någonstans där blodkärlen är ytliga. Där sitter dom sedan

och suger blod så att dom blir stora och stinna av blod. Äckligt!

 

Jag är extremt utsatt för dom små uslingarna. Behöver bara gå en kort stund i

gräs så har jag dom på mig, medan andra kan klara sig helt och hållet. Konstigt!

 

Jag har fått diverse goda råd:

 

- Ät vitlök.

- Använd tätt klädsel.

- Undvik att gå i skog och mark.

 

Det är egentligen bara det sista alternativet som är effektivt för mig. Det är tråkigt

eftersom jag tycker om att vandra långa sträckor i skogen.

 

Man kan vaccinera sig. Det har jag gjort. Vaccinet skyddar mot TBE men inte mot

borrelia. Har haft borrelia flera gånger. Någonstans har jag läst att borrelia kan

orsaka tinnitus. Tja, kanske det. Jag tror dock att min tinnitus och dom andra

hörselproblemen beror på buller och diverse ljudtrauman. Orsaken är ju egentligen

ganska ointressant eftersom när man väl är drabbad så kan man ju ändå inte göra

så mycket åt det, annat än att undvika det som är skadligt för hörseln.

Att resa när man är ljudöverkänslig har sina sidor. Det kan bli en mardröm om

man har otur. Den här resan blev dock lyckad.

 

Vid midsommartid reste frun och jag till Glasgow. Flygresan gick bra. Vi lyckades

få platser framför vingarna både vid resan dit och hem. Ljudnivån där är betydligt

lägre än om man sitter bakom dem eftersom motorerna sitter under vingarna.

 

Vi hade en bra vistelse där i Glasgow. Parkerna i staden och landskapet runt

omkring är typiskt engelska. Grönt, grönt överallt. En mycket vanlig växt är

murgröna.

 

Skottarna är glada och trevliga. Tyvärr tycker dom om att ha ljud omkring sig.

Tänk bara på deras säckpipor (=oljud?). Det var svårt att hitta lungna matställen.

Ofta är det högtalarmusik på restauranger och caféer. Gästerna är då tvungna

att höja rösten för att kunna kommunicera vilket resulterar i en stökig ljudmiljö.

Flera gånger blev vi tvungna att köpa färdig mat och äta på hotellrummet. Det

gick ju också bra.

 

Som sagt en i huvudsak lyckad resa värd att minnas.

I morgon reser jag bort. Först till Glasgow. Stannar där några dagar. Efter

hemkomsten åker jag till Göteborg och är där 5 dagar.

 

Jag räknar med att resorna rent ljudmässigt ska vara utan större problem.

Mina formgjutna hörselskydd med utbytbara dämpfilter (9, 15 och 25 dB)

kommer jag att ha i ständig beredskap. Man vet ju förstås aldrig vad som

kan inträffa. Plötsliga och oväntat höga ljud kan man alltid råka ut för.

Förhoppningsvis inträffar dom när hörselskydden är på plats.

 

Det känns skönt att komma hemifrån lite grann. Hoppas bara att jag inte

utsätts för något ljudtrauma. Det kan ju inverka negativt på hela vistelsen.

 

Återkommer i början på Juli med en liten "ljud"-reserapport.

Just nu mår jag bra! Min ljudöverkänslighet och tinnitus ligger på låg nivå.

Att tinnitusen är låg gör att jag hör bättre. Därför har jag mina hörapparater

på en ganska liten förstärkning. Sköööönt!!!

 

För bara någon vecka sedan var det precis tvärtom. Ljudöverkänsligheten

och tinnitusen var på hög nivå och mitt lidande var stort. Vad beror nu detta på?

Jag anar ett samband med vädret. När vi hade en period med stabilt

väder och högtryck, under en lång period, var det problem för mig. Nu har vi

en period med ostadigt väder. Barometern går som en jo-jo uppåt och nedåt.

Det tycks lindra mina besvär. Jag har tidigare märkt det här. Det har hänt

så många gånger att det rimligen inte kan vara en tillfälliget.

 

Alltså, sammanfattningsvis så påverkas min ljudöverkänslighet och tinnitus av

olika faktorer som t.ex. vädret. (Det kan också vara årstidsberoende som jag

skrivit om tidigare).

 

Jag vet att hörselskador är väldigt olika från en person till en annan. Det här med

vädret är säkert ingenting som gäller alla med ljudöverkänslighet och tinnitus.

Sommaren är här. Sol och värme har vi i överflöd just nu. Med sommaren

kommer också alla dessa vrålande maskiner som kallas för motorcyklar.

För oss ljudöverkänsliga är det en oerhörd plåga. Har märkt att även

normalhörande personer blir störda.

 

I veckans motorbilaga till DN (DN.MOTOR) finns en bra och välskriven artikel

av Jacques Wallner. Den heter: "Sommarens ljudplåga är här igen" (nät-

versionen).

 

Där framkommer vissa fakta som jag tycker är intressanta. Det är de ljud-

normer som gäller för motorcyklar vid typgodkännande och vid kontroll-

besiktningen.

 

Tyvärr är det ju helt klart att många motorcykelägare efter typgodkännande

och mellan besiktningarna ersätter original-dämparna med ljudmässigt

betydligt häftigare grejor.

 

Läs artikeln:

Vet folk i allmänhet vad ljudöverkänslighet (hyperacusis) är för något? Om

man gör en sökning med Googles sökmotor på ordet ljudöverkänslighet

(svenska sidor) så får man i skrivande stund ca. 2600 träffar. Gör man

motsvarande sökning på  ordet tinnitus så får man ca. 102000 träffar.

En stor skillnad alltså.

 

Kan man dra någon slutsats av detta? D.v.s. att tinnitus är betydligt

mera känt och uppmärksammat än ljudöverkänslighet? Min egen

erfarenhet är att det faktiskt är så.

 

Antalet tinnitusdrabbade av svenska folket är ca. 15 % (1). Motsvarande

för ljudöverkänslighet är 6-8 %. Ca. 2-3 % (200 000) har svår ljudöver-

känslighet (2). Många som lider av ljudöverkänslighet har också tinnitus.

(Det gäller också mig).

 

Jag är medlem i ÖFL-föreningen (3). ÖFL = Överkänslighet För Ljud. Jag

har också en blygsam post i styrelsen. Det är en liten förening med drygt

100 medlemmar som är spridda över landet.

 

Våra möten är inte välbesökta. Det beror dels på att en del har långa

resor och att många är så ljudöverkänsliga att de inte klarar ett möte med

vad det innebär: högtalarljud, folk som pratar i munnen på varandra och

plötsliga ljud som t.ex. porslinsskrammel (vid fika).

 

Nu under vårterminen har vi märkt ett markant ökat intresse för våra öppna

möten. Det är ju glädjande för oss i styrelsen. Vi vill ju gärna informera och

hjälpa de som har det svårt.

 

Vår duktiga ordförande, Yarella har varit synlig och hörbar i media vid flera

tillfällen. Besök gärna nedanstående artikel där hon beskriver sin ljudöver-

känslighet:

 

      http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/halsa/artikel_244709.svd

 

Beskrivningen är ganska representativ för oss ljudöverkänsliga tycker jag.

 

 

(1) HRF:s broschyr: Att leva med tinnitus

      http://www.hrf.se/templates/Page.aspx?id=2124&baseRef=2072

 

 

 

(2) HRF:s broschyr: Att leva med överkänslighet för ljud

      http://www.hrf.se/templates/Page.aspx?id=2081&baseRef=2072

 

 

(3) http://www.hrf-sthlmsdistrikt.org/ofl/

 

 

Det susar och brusar i skallen. Värre än någon gång tidigare. Vad har hänt?

Har jag fått permanent förhöjd tinnitus?

 

Det känns svårt nu. Även för mig som är en erfaren och rutinerad "tinnitussare".

Det är inte lätt. Tinnitus-eländet bär man ju med sig dygnet runt. Ett par glas

vin dämpar tinnitusen i en eller två timmar. Det är skönt men den behandlings-

metoden är ju ohållbar i längden. Ljudöverkänsligheten håller sig på sin vanliga

nivå, som tur är.

 

Skrev tidigare om att jag av någon outgrundlig anledning ofta får förhöjd tinnitus

under vår-månaderna. Hoppas förstås att det blir så även denna gång.

Min bloggvän Ronny skriver om musik på sin blogg. Tänkte jag skulle nämna

några ord om mitt eget förhållande till musik.

 

Innan jag drabbades av ljudöverkänslighet lyssnade jag ofta och gärna på musik.

Efter jobbet  var det en skön och effektiv avkoppling. Min favoritmusik blev efter-

hand mer och mer klassisk musik. När ljudöverkänsligheten slog till blev det i stort

sett omöjligt för mig att lyssna på musik. Det var en mycket stor förlust.

 

För en tid sedan provade jag att lyssna på en av mina favoriter. Det var Tjajkovskij:s

Svansjön. Det gick inte alls bra. Där har man passager med låg ljudnivå omväxlande

med hög ljudnivå. De låga nivåerna hörde jag knappt och de höga var som ett

skrällande inferno i mina öron. Det var en tråkig erfarenhet.

 

Jag funderar på om det kanske finns någon fiffig elektronisk utrustning som kan

minska utrymmet mellan max- och minnivå i musiken. Om det finns en sådan

möjlighet så skulle jag säkert kunna njuta av min favoritmusik.

 

Man kan förundras över hur olika ljudöverkänslighet kan vara från en person

till en annan. Vissa har det så svårt att hela deras livsföring begränsas. För

andra är det vissa ljudsituationer som är jobbiga. Själv tillhör jag den senare

gruppen.

 

När jag drabbades av öfl (överkänslighet för ljud) var det mycket svårare än

det är idag. Då förvrängdes vissa röster till att bli ett skorrande läte. T.o.m.

min egen röst blev förvrängd i mina öron. Det problemet har genom åren

nästan försvunnit.

 

Andra problem kvarstår dock oförändrat. T.ex. kan jag inte åka bil eller buss

långa sträckor. Det är motorns vibrerande ljud och däckens dundrande mot

vägbanan som stör mig oerhört. Efter en lång bil eller bussresa är jag en

utslagen och skakande varelse (trots öronproppar). Det är helt jämförbart

med en tortyrmetod.

 

Länge trodde jag att det skulle vara omöjligt för mig att flyga. För några år sedan

uppstod en situation som resulterade i att jag gjorde en flygresa. Familjen med

barnbarn och allt planerade att resa till Kanarieöarna. Jag ville förstås följa med.

Skulle jag våga? Flygresan varar ju i många timmar. Till slut bestämde jag mig

för att följa med. Det må bära eller brista tänkte jag. Vad hände?

 

Det var som ett under. Min öfl stördes inte nämnvärt av flygplansljuden. Helt

otroligt! Jag hade sedan en helt underbar tid där på Kanarieöarna tillsammans

med familjen. Sedan dess har jag gjort många flygresor.

 

När jag analyserar det hela så har jag kommit fram till att ett jet-drivet flygplan

har inte de ljudkomponenter som kan störa  min öfl. I varje fall inte

nämnvärt.

 

Jag har inte provat att flyga med propellerflygplan. Där finns ju en annan ljud-

bild. D.v.s. mycket vibrerande ljud. Tror att min öfl skulle bli besvärlig. Jag kan

ju ha fel förstås. Att flyga propellerflygplan blir kanske min nästa utmaning.

Under den gångna veckan var jag och min fru på en kryssningsresa igen.

 

Färden gick till Mariehamn från Stockholm. Återfärd följande förmiddag. En

natt tillbringades alltså ombord. Det är mycket som en ljudöverkänslig person

som jag måste tänka på. Det är lätt att missa något och då får man i värsta

fall lida.

 

Även denna resa missade jag en sak. Den hytt som tilldelades oss var inte bra.

Ljudmässigt alltså. Den var placerad långt bak i fartyget och ovanför proppeller-

axeln.Det lät ordentligt. Boink, boink, boink ...... Ett hårt metalliskt ljud.

 

Vi försökte förhandla med damen i fartygets reception om att få byta hytt. Trots

mitt påpekande om mina hörselproblem, var det inte möjligt. Det kanske hade

gått om vi redan vid incheckningen pratat om saken. Som sagt det är inte lätt

att tänka på allt.

 

Nu blev det ändå inte så farligt. Ankomsten till Mariehamn blev kl. 01:00 på natten

och därefter låg fartyget stilla vid kaj till kl. 9:00 på morgonen då återfärden skedde.

Jag tillbringade aftonen på lite lungnare ställen i fartyget tills vi låg vid kaj.

Därefter kunde jag gå till hytten och sova. Jag sov ganska bra faktiskt.

 

På det hela taget var det ändå en lyckad resa. Lungn och avspänd färd genom vår

fantastiska skärgård. Jag kom också i samspråk med en person. Det visade sig att

vi hade många gemensamma beröringspunkter och erfarenheter när det gäller

yrkesliv och platser där vi bott. Det var intressant och kul.